Träna med NMES

Elektrodplacering

Elektrodplaceringen vid elektrisk muskelstimulering är betydelsefull för att uppnå bästa resultat. Muskeln aktiveras genom stimulering över den motoriska nerven. Motorpunkten är det område på huden som förhåller sig närmast den motoriska nervens inträde i muskeln. Här triggar man lättast en kontraktion på elektrisk väg. I Cefars stimulatorer har NMES-programmen en symmetrisk bifasisk puls, vilket innebär att polariteten hela tiden växlar. Båda elektroderna är därför lika aktiva.

Det finns olika sätt att placera elektroderna på. Det mest optimala är att placera båda elektroderna i ett elektrodpar över samma muskelbuk. Den ena elektroden ska placeras över muskelns motorpunkt. Det går även att stimulera över två olika muskler under förutsättning att elektroderna placeras över respektive motorpunkt. Det viktigaste är att önskat muskelsvar eller funktion erhålls.

Vilken elektrodstorlek ska jag använda?

Större muskelgrupper kräver större elektroder. På mindre muskelgrupper kan man vara mer specifik med små elektroder vilka ger en högre strömtäthet (mA/cm2). Stora muskelgrupper kan dessutom kräva stimulering med två kanaler, dvs. fyra elektroder samtidigt.

Vilken frekvens och pulsbredd ska jag välja?

Vid NMES använder man vanligen en frekvens på 20-120 Hz. För att öka blodcirkulationen används frekvenser under 10 Hz. Vid dessa låga frekvenser ska endast muskelvibrationer uppstå, ej kraftiga kontraktioner. Man reglerar pulsbredden efter hur mycket energi man vill ha i varje puls. Vid stimulering av små muskelgrupper räcker det ofta med en smalare pulsbredd (t.ex. 200 µs) och vid stimulering av större muskelgrupper används oftast en bredare pulsbredd (t.ex. 400 µs).

NMES 20-70 Hz

1. Stigtid
2. Stimuleringstid
3. Falltid
4. Paustid

Figuren ovan visar hur elektrisk muskelstimulering är uppbyggd. Stimuleringen börjar med en stigtid (1) under vilken kontraktionen ökar gradvis för att uppnå maximal kontraktion under stimuleringstiden (2). Under falltiden (3) avtar stimuleringen gradvis för att övergå i en vila som kan vara utan stimulering eller med en svagare stimulering s.k. aktiv vila. Aktiv vila förebygger träningsvärk och förbereder muskeln för nästa kontraktion. Stimulering i intervall av stimulering/paus/stimulering kallas för intermittent stimulering.

Hur ska stimuleringen kännas?

Målet med NMES-behandlingen är i de flesta fall att skapa muskelkontraktioner. Strömstyrkan ska ökas över den sensoriska tröskeln upp till ett motoriskt svar. Patienten upplever ofta den elektriska kontraktionen som kraftigare än en volontär kontraktion. Kontraktionen får inte kännas obehaglig.

Utprovningsrutiner

Det blir enklare för en terapeut att använda kolgummielektroder och elektrodgel (Blågel) vid utprovningen. Elektroderna glidaerpå huden och sök efter den placering över muskulaturen som ger den tydligaste och behagligaste kontraktionen. Oftast behöver man vänja sig vid stimuleringen och därför kommer man inte alltid upp i terapeutiska intensiteter vid de första behandlingstillfällena. Stimuleringen kan ökas under behandlingens gång, då adaptation kan ske. Vid första behandlingstillfället bör en kortare provbehandling göras för att se hur man reagerar. Kraftiga muskelkontraktioner skapade av elektrisk stimulering ger ibland träningsvärk, vilken vanligtvis avtar inom en vecka. Stimuleringen kan följas upp med stretching som vid annan muskelträning. 

NMES används, som tidigare nämnts, med fördel i kombination med andra typer av muskelträning. Muskelstimuleringen kan då vara aktiv under både den koncentriska och den excentriska fasen i en rörelse eller under enbart den koncentriska eller enbart den excentriska fasen. Allt beroende på hur man kombinerar stimuleringstiden med den volontära rörelsen. 

Hur länge ska jag stimulera?

Beroende på muskelstatus och var i rehabiliteringsfasen man befinner sig i kan behandlingen vara mellan 5 och 60 minuter och upprepas från 3 gånger/vecka upp till 2 gånger/dag. För att intensifiera behandlingen kan stimuleringstiden gradvis förlängas i förhållande till paustiden. Dessutom kan amplitud, frekvens och/eller pulsbredd ökas.