Hur fungerar TENS

Vid TENS utnyttjas nervsystemets egna smärthämmande mekanismer. Detta sker på två sätt: Högfrekvent TENS bygger på Gate Control-teorin, en hypotes av Melzack & Wall som framlades 1965. De beskrev att aktiviteten i grova, inåtledande nervtrådar (A-beta-fibrer som förmedlar tryck, beröring och vibration) hämmar impulsöverföringen i smärtbanorna redan på ryggmärgsnivå, i första omkopplingsstationen.

De grova nervtrådarna har en låg tröskel för elektrisk stimulering och kan därför aktiveras genom stimulering med hudelektroder. Vanligen används en stimuleringsfrekvens på 50-120 Hz. För att försöka förbättra behandlingsresultaten utvecklades en annan form av TENS, s.k. lågfrekvent, akupunkturliknande TENS. Vid lågfrekvent TENS stimuleras motoriska efferenter (A-alfa-fibrer) på muskeln i det smärtande området så att synbara muskelkontraktioner uppstår. Smärtlindring med lågfrekvent TENS sägs uppkomma genom frisättning av kroppens egna, morfinliknande ämnen, endorfiner. Vanligen används en stimuleringsfrekvens på 2 Hz.