SMÄRTA 

"Smärta är en obehaglig sensorisk och/eller känslomässig upplevelse förenad med vävnadsskada eller hotande vävnadsskada, eller beskriven i termer av en sådan skada. Smärta är alltid subjektiv och kan uppträda i frånvaro av vävnadsskada" (International Association for the Study of Pain IASP 1979)

Smärta är ett stort hälsoproblem i världen, i en systematisk review från 2012 räknade man med att utbredningen av långvarig smärta i världen var 30.3% hos vuxna befolkningen (Elzahaf, Tashani et al.2012). I en pan-europeisk epidemiologisk undersökning fann man att 40% av de som led av långvarig smärta rapporterade att de hade otillräcklig smärtlindring (Breivik et al,2006) 

Nociceptiva systemet
Den vanligaste typen av smärta är nociceptiv smärta som innebär någon form av vävnadsskadesmärta, det nociceptiva systemet skyddar oss mot skada på kort sikt men tröttas också ut när det används under lång tid och fungerar då sämre.

Våra nociceptorer svarar på olika stimuli, det kan vara kemiska, termiska (kyla-värme) och mekaniska (tryck-press) stimuli. Vi har rikligare mängd med nociceptorer runt känsligare delar av kroppen, runt våra kroppsöppningar, rikligast är det i trumhinnan och hornhinnan.

Vid aktivering av nociceptorerna skickas signaler via nervfibrer (Aδ- och C-fibrer) in i ryggmärgens bakhorn, från bakhornet vidare på motsatta sidan upp till Talamus ( via Spinotalamiska bansystemet) från Talamus till subkortikala strukturer, basala ganglierna och det limbiska systemet. Det är här man anser att den mer emotionella upplevelsen av smärtan framkallas.

När hypotalamiska områden påverkas kan detta skapa stressreaktioner såsom illamående, hyperventilation,blodtrycksstegring och takykardi.

Kemiska processen vid smärta
Vid signalöverföringen i bakhornet blir det en frisättning av transmittorsubstanser- bla Substans P, CGRP (calcitonin gene related protein), Glutamat och Aspartat. Glutamat binds till AMPA-receptorn och öppnar natriumkanaler och cellen depolariseras. Vid långvarig retning av AMPA-receptorn kan det bli ökad retbarhet och förlängd depolarisering av sekundärneuronet.

Smärtklassificering

Akut smärta
Orsakad av en akut skada eller sjukdom och består lika länge som de vävnadsförändringar som skadan givit. Adekvat varningssignal och skyddsmekanism.

Långvarig smärta
Kronisk smärta ( > 3 månader), orsakad av kvarstående vävnadsförändringar eller pågående sjukliga förändringar. Ibland en smärta som varar längre än den förväntade läkningstiden efter sjukdom eller skada.

Typ av smärta

Nociceptiv smärta
Smärta som uppstår efter skada eller hotande skada i somatisk eller visceral vävnad ( nervvävnad undantagen) och som beror på aktivering av nociceptorer.

Neuropatisk smärta
Smärta som uppstår efter en skada eller sjukdom i det somatosensoriska nervsystemet ( patologisk smärta).

Oklar/ Idiopatisk smärta
Smärta som uppstår utan påvisbar skada.

Refererad smärta
Smärtan förläggs i annat område än skadeområdet, oftast handlar det om viscerala smärttillstånd men kan också utlösas av strukturer som leder, senskidor och muskler. Då förläggs den refererade smärtan till huden.

Projicerad smärta
Utstrålande smärta i ett innervationsområde pga retning av nervstruktur ex Diskbråckssmärta som orsakas av en nervrotspåverkan projiseras till motsvarande dermatom.

Förändring / Utmattning i smärtsystemet

Central sensitisering/ sekundär hyperalgesi
Innebär ökad smärtkänslighet i normal vävnad i närheten av ett skadeområde, om detta uppstår kan det leda till komplikationer och långvarig smärta. Det är viktigt med god smärtlindring vid sekundär hyperalgesi efter exv kirurgi.

Central sensitisering /Wind up
Upprepad stimulering av nervfibrerna kan ge upphov till ökad smärtintensitet, detta Wind Up.

Nivåer som vi kan påverka smärtan med TENS i det smärthämmande systemet
Vi påverkar spinalt/segmentellt med Högfrekvent TENS via Gate-kontroll mekanismen (Wall & Melzack 1965).

Vi påverkar supraspinalt på hjärnstamsnivå med lågfrekvent TENS.

Läs om historik, verkningsmerkanismer och praktisk tillämpning om TENS i avsnittet "TENS"